Didaktiska interventioner och återkopplingssituationer för utvecklad undervisningspraktik

Abstract

Session: Didaktik och undervisning

Vi kommer presentera delar av preliminära resultat i ett pågående projekt finansierat av Skolforskningsinstitutet (2021–2024). Syftet med projektet är att utveckla kunskap om innebörden av kunnande som kommer till uttryck i kroppslig, gestaltande form samt att på vetenskaplig grund utveckla metoder som kan stärka undervisningspraktiken i skolämnena dans och teater. I projektet titel skrivs praktiknära återkoppling fram: På STUDS! Praktiknära Återkoppling - Studie av Teater-, Undervisning och Dans-Situationer. Den återkoppling som sker ’på studs’ i direkt relation till en undervisningssituation är utgångspunkt för studien. De tillfällen där återkoppling ges till eleverna studeras samt ligger till underlag för undervisningstillfällen i ett avgränsat antal forskningslektioner. I projektet kallas de avbrott som läraren gör i repetitionsarbetet av en scenisk produktion för didaktiska interventioner. De didaktiska interventionerna hanterar ett förväntat eller efterfrågat kunnande. Frågeställningar:

• Vilka aspekter av kunnande uppmärksammas i återkopplingssituationer av samspel i

de didaktiska interventionerna?

• Hur kan didaktiska interventioner användas i lärandesituationer för att utveckla

undervisningspraktiken?

I den här presentationen avgränsar vi oss till den andra frågeställningen och beskriver hur undervisning har planerats och genomförts med stöd i variationsteorin (Marton 2018). De didaktiska interventionerna identifieras i metoden action(re)call (Ahlstrand 2014, 2015, 2020). Det innebär att forskaren stoppar undervisningen i tillfällen av didaktisk intervention.

Där ställs frågor kring ett erkänt och/eller eftersträvansvärt kunnande. De tillfällena ligger till underlag för efterföljande samtal med lärarlagen där innebörden av identifierat kunnande fördjupas samt att undervisning i helklass planeras. Olika variationsmönster ligger till grund för planeringen av undervisningssituationer. Ett mer kvalificerat sätt att kunna något beskrivs som ett mer förfinat urskiljande, och genom att erfara variation kan man urskilja olika aspekter av ett fenomen (Lo & Marton, 2012; Marton & Pang, 2006; Runesson & Marton, 2002). Därigenom kan helklassundervisning planeras och genomföras utifrån den återkoppling som ges på individnivå i de didaktiska interventionerna.

Referenser

Ahlstrand Pernilla (2015). "Inte ett öga torrt" - en studie rörande ämnesdidaktiska val i teaterundervisning. Forskning om undervisning och lärande, 3(15), 38-60.

Ahlstrand, Pernilla (2020). A method called action(re)call. How and why we use it, Research in Drama Education: The Journal of Applied Theatre and Performance, DOI: https://doi.org/10.1080/13569783.2020.1779584

Lo, Mun Ling, and Ference Marton. 2012. Towards a science of the art of teaching: Using variation theory as a guiding principle of pedagogical design. International Journal for Lesson and Learning Studies 1 (1):7–22.

Marton, Ference, and Ming Fai Pang. 2006. On Some Necessary Conditions of Learning. The Journal of the Learning Sciences, 15(2), 193–220. Doi:10.1207/s15327809jls1502_2

Marton, Ference. 2018. Towards a Pedagogical Theory of Learning. In: Matsushita, K. (eds) Deep Active Learning. Springer, Singapore.

Runesson, Ulla & Marton, Ference (2002) The object of learning and the space of variation. In F. Marton & P. Morris (Eds.), What matters? Discovering critical conditions of classroom learning. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.