Dyslexi och lärande utifrån det sociokulturella perspektivet och utvecklingspsykologin

Abstract

Session: Specialpedagogik och inkludering

Högt ställda kunskapskrav på universitet och kunskapsmässig spridning i klasserna bidrar till att studenter med dyslexi får svårt att hinna med den ordinarie undervisningen varför en undervisning anpassad efter studenters olika behov och förutsättningar tycks vara av stor betydelse. Många högskolestudenter med dyslexi behöver därför mer och bättre pedagogiskt stöd under sina studier.

   Det finns gedigen forskning som handlar om hur att stimulerar lärande hos barn, och ungdomar med dyslexiproblem. Se till exempel Ekelund (2021), Cederquist (2021), Lithari (2019). Med hänsyn till universitetsstudenter, se t ex Donato m fl. (2022).

   Denna artikel syftar till att tillämpa dock lärandet utifrån utvecklingspsykologiteorin och den sociokulturella lärandeteorin för att skapa bättre insyn i hur lärandet kan effektiviseras hos högskolestudenter med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, baserad på författarens observationer som lärare i klassen. Varför väljas specifikt dessa två teorier, beror på området av intresse för dessa två teorier behandlar. Båda teorier fokuserar om samspelet mellan individ och miljö och detta tycks vara av stor betydelse för lärandeutveckling hos studenter som lider av dyslexi. Vidare är det praktiskt att tillämpa pedagogiska och didaktiska principer som dikterade av dessa teorier inom ramen för universitetsutbildning.

   Utifrån ett socialisations perspektiv upplever många av dessa studenter att de är passiva i klassen och då behöver de mer uppmärksamhet än de andra studenter. Stöd i form av ökad motivation och förståelse, individualisering (utbildning tillämpas efter individens behöv), samtal, kommunikation på kontinuerlig basis och anpassade undervisningsformer borde vara ett viktigt verktyg. Dessa studenter är också i behov av bekräftelse och motivationsskapande insatser. Om de inte får anpassat pedagogiskt stöd under sin utbildningstid löper de stor risk att senare inte lyckas med deras studier på samma nivå som andra studenter.

Referenser

Cederquist, S. (2021). Dyslexi i skolan. Se hela bilden. Förlag: Sanoma utbildning.

Ekelund, T. (2021). Om dyslexi, Studentlitteratur. 1:a upplagan

Hassan, O., Schedin, S. (2013). Lärande, examination och bedömningssätt, ur ett universitetsperspektiv. Pedagogiska konferensen, Umeå universitet, 13-14 mars 2013.

Hassan, O., Brännberg, A. (2011). Peer - lärande och formativ bedömning en väg till bättre lärande, Pedagogiska konferensen, Umeå universitet, 1-2 mars.

Schedin, S., Hassan, O. (2013). Modell för arbetsintegrerat lärande på högskoleingenjörs-utbildning.   Den 4:e Utvecklingskonferensen för Sveriges ingenjörsutbildningar, Tekniska Högskolan vid Umeå   universitet, 27-28 november.

Phillips, T. (2012). Lärande och utveckling. Utgivare Gleerups 2012.

Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken, ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.

Strandberg, L. (2009). Vygotskij i praktiken: bland plugghästar och fusklappar. 2. uppl. Stockholm: Norstedt.

Winter, S. (1999). Expectations and linguistic meaning. Lund: Novapress.

Vygotskij, L. (2001). Tänkande och språk, Göteborg, Daidalos.

Donato, A., Muscolo, M., Arias Romero, M., Caprì, T., Calarese, T., & Olmedo Moreno, E. M. (2022). Students with dyslexia between school and university: Post-diploma choices and the reasons that determine them. An Italian study. Dyslexia, 28(1), 110– 127.

Lithari, E. (2019). Fractured academic identities: Dyslexia, secondary education, self-esteem and school experiences. International Journal of Inclusive Education, 23, 280–296.